Rottweilern är en respekterad brukshund med framgångar inom flera bruksgrenar. Rasen skall ha alla de egenskaper som förknippas med en effektiv brukshund, mod, nervfasthet, naturlig skärpa samt vara arbetsvillig och följsam.
Väljer man att skaffa sig en Rottweiler bör man först sätta sig in i rasens egenskaper. Man skall också vara beredd på att dagligen ge hunden flera timmar av motion och den mentala stimulans en brukshund kräver för att bli en bra familjemdlem.
Rottweilern räknas till de äldsta raserna och härstammar från molosserhundarna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden då de användes som vakt- och boskapshundar. Hundarna följde de romerska legionärerna över Alperna som människans beskyddare. I trakten av staden Rottweil sammanträffade de med inhemska hundar, och en blandning skedde. Deras huvuduppgift blev nu att driva och vakta kreaturshjordar, och som vakt åt sin ägare och hans egendom. Under medeltiden var Rottweilern känd som jakthund av vildsvin.
Rottweilern fick sitt namn "Rottweiler Metzgerhund" (Metzger=slaktare) efter den gamla riksstaden Rottweil. Slaktarna födde upp hundarna efter prestations och bruksändamål. När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar, prövades även Rottweilern. Det visade sig mycket snabbt att Rottweilern var väl lämpad för polisarbete. År 1910 godkändes den officiellt som brukshund. Den första stamboksförda Rottweilern i Sverige var Syda vom Karlstor som importerades av av brandkaptenen Karl Gyllenhammar, kennel Gyllis. 1915 kom Prinz v.d. Steinleich och den första kullen Rottweilervalpar föddes detta år.
Ursprungsland/hemland: Tyskland
Användningsområde: Sällskaps-, tjänste- och brukshund.
FCI-Klassifikation: Grupp 2, Sektion 1
Med arbetsprov (Bruksmerit för certifikat)
Bakgrund/ändamål:
Rottweiler räknas till de äldsta hundraserna. Dess ursprung går tillbaka till
romartiden, då den användes som vakt- och boskapshund. Hundarna följde de
romerska legionärena över Alperna som människans beskyddare och som boskapshund.
I trakten av Rottweil sammanträffade dessa hundar med de inhemska hundarna och
en uppblandning skedde. Rottweilerhundens huvuduppgift blev nu att driva och
vakta kreaturshjordar och att försvara husbonden och hans egendom. Rasen fick
sitt namn efter den gamla tyska riksstaden Rottweil: Rottweiler Metzgerhund (Metzger=slaktare).
Slaktarna födde upp rottweilern enbart utifrån dess bruksegenskaper och
ändamålsenlighet. Härigenom utvecklades med tiden en utmärkt vakt- och
boskapshund, som också kunde användas som draghund. När man i början av
1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades också rottweilern. Det visade sig
mycket snabbt att den var väl lämpad för polisarbete. 1910 godkändes rasen
officiellt som polishund. Avelsarbetet inriktas på att få fram en kraftfull hund
som är svart med rödbruna, klart avgränsade tecken. Och som trots det kraftiga
helhetintrycket ändå visar ädelhet och som särskilt väl lämpar sig som
sällskaps-, tjänste- och brukshund.
Helhetsintryck:
Rottweilern är en medelstor till stor, kraftig hund, varken klumpig eller lätt,
inte högställd eller luftig. Den välproportionerliga, kompakta och kraftiga
kroppen skall ge intryck av stor styrka, rörlighet och uthållighet.
Diskvalificerande fel: Tydlig omvänd könsprägel (tikprägel hos hanar och
tvärtom)
Viktiga måttförhållanden:
Kroppslängden från bröstbensspetsen till sittbensknölen, skall överstiga
mankhöjden med högst 15%.
Uppförande/karaktär:
Rottweilern är till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Den är
barnvänlig, mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig. Den ger ett
rustikt intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt.
Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen. Diskvalificerande fel:
Hundar som är rädda, skygga, fega, skotträdda, argsinta, överdrivet
misstänksamma eller nervösa.
Huvud
Skallparti - Skallpartiet skall vara meddellångt och brett mellan öronen. Pannan
skall sedd från sidan vara måttligt välvd. Nackknölen skall vara välutvecklad
men inte starkt framträdande.
Stop
Stopet skall vara markerat.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara väl markerad, snarare bred än rund, med förhållandevis
stora näsborrar. Den skall alltid ha svart pigment.
Läppar
Läpparna skall vara svarta och strama med slutna mungipor.Tandköttet skall vara
så mörkt som möjligt.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara kraftiga och breda. Bettet skall bara starkt och fulltaligt.
Saxbett. Diskvalificerande fel: Överbett, underbett, korsbett, avsaknad av en
incisiv, hörntand premolar eller molar.
Kinder
Okbågarna skall vara markerade.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna. Ögonkanterna skall
vara väl åtliggande. Diskvalificerande fel: Entropion, ektropion, gul ögon och
olikfärgade ögon.
Öron
Öronen skall vara medelstora, hängande och trekantiga. De skall sitta brett isär
och vara högt ansatta. Öronen som skall vara väl åtliggande får skallen att
verka bredare när de riktas framåt.
Hals
Halsen skall vara kraftig, måttligt lång, väl musklad och ha lätt välvd
nacklinje. Den skall vara torr, utan dröglappar eller löst halsskinn.
Kropp
Rygg - Ryggen skall vara plan, stark och stram.
Ländparti
Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt.
Kors
Korset skall ara brett, medellångt och lätt rundat, varken plant eller brant
sluttande.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara rymlig, bred och djup (ca 50% av mankhöjden) med väl
utvecklat förbröst och väl välvda revben.
Underlinje
Buklinjen skall inte vara uppdragen.
Svans
Svansen skall vara naturlig (okuperad) och bäras vågrätt i rygglinjens
förlängning, kan i stillastående också bäras hängande. Diskvalificerande
fel:Kroksvans, svans som bärs upprullad över ryggen, svans som bärs kraftigt åt
sidan från rygglinjen.
Extremiteter
Framställ - Frambenen skall sedda framifrån vara raka och inte trångt ställda.
Skulderblad
Skuldran skall vara vällagd och skulderbladets lutning mot horisontallinjen
skall vara ungefär 45 grader.
Överarm
Överarmarna skall ligga väl an mot kroppen.
Underarm
Underarmarna skall sett från sidanvara raka. De skall vara välutvecklade och
välmusklade.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara lätt fjädrande, starka och inte branta.
Framtassar
Tassarna skall vara runda, tårna skall vara tätt slutna, välvda och ha hårda
trampdynor. Klorna skall vara svarta och kraftiga.
Bakställ
Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och inte trångt ställda. Då hunden står
naturligt skall trubbiga vinklar bildas mellan lårbenet och höftbenet, mellan
lårbenet och underbenet och mellan underbenet och mellanfoten.
Lår
Låren skall vara måttligt långa, breda och välmuskalde.
Underben
Underbenen skall vara långa, seniga och kraftiga med välutvecklade muskler.
Has
Hasorna skall vara kraftfulla och välvinklade, ej raka.
Baktassar
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna med kraftiga tätt slutna och
välvda tår.
Rörelser
Rottweilern är en travare. Ryggen skall förbli fast och relativt stilla
under rörelse. Rörelserna skall vara harmoniska, jämna, kraftfulla och fria med
god steglängd.
Hud
Huden på huvudet skall överallt vara stramt åtliggande. När hunden är mycket
uppmärksam får lätta rynkor bildas i pannan.
Päls
Pälsstruktur - Rasen skall ha sk. dubbelpäls d.v.s den skall bestå av
täckhår och underull. Täckhåret skall vara medellångt, grovt, tätt och stramt
åtliggande. Underullen skall inte framträda genom täckhåren. På bakbenen skall
pälsen vara något längre. Diskvalificerande fel: Utpräglat långhår och vågig
päls.
Färg
Färgen skall vara svart med väl avgränsade tecken i en mättad rödbrun nyans,
på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och under
svansroten. Diskvalificerande fel: Färg som avviker från den för rottweiler
standardenliga färgen. Vita fläckar.
Storlek
Hanhund: 61-68 cm
61-62 cm liten
63-64 cm medelstor
65-66 cm stor (korrekt storlek)
67-68 cm mycket stor
Tik: 56-63 cm
56-57 cm liten
58-59 cm medelstor
60-61 cm stor (korrekt storlek)
62-63 cm mycket stor
Vikt
Hanhund: ca 50 kg
Tik: ca 42 kg
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter,
som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Hos hanhundar måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
***********************************
Källa: SKK's standardkommitté 2001.09.26, hämtat ur; Svenska Kennel Klubben's
rastandard för rottweiler.